Fasta är ett ganska vitt begrepp och kan innebära mer än att bara undvika fast föda. Nuförtiden är några vanliga varianter av fasta att man går på 5:2-dieten då man äter som vanligt fem dagar i veckan och reducerar intaget under två dagar, eller att man undviker fast föda under 24 timmar då och då. Många upplever att dieter där det finns återkommande inslag av fasta, som 5:2-dieten, är lättare att följa över tid än att genomföra en kostomläggning som gäller alla dagar i veckan.
En annan typ av fasta är periodisk- eller intermittent fasta som innebär att man har ett bestämt ätfönster då det är tillåtet att äta. En vanlig variant är att man får äta dagens första mål klockan 12 och avsluta ätandet klockan 20. Detta upplägg kallas även 16:8 eftersom man fastar under sexton timmar och äter under åtta. Upplägget syftar till att man minskar energiintaget genom att reducera tiden då det är tillåtet att äta.
Det lyfts ofta fram att periodisk fasta är väldigt hälsosamt och välgörande, och forskningsstudier har bland annat visat att personer med typ 2 diabetes går ner i vikt och får en bättre blodsockerkontroll. Detta tycks dock helt och hållet bero på att det minskade ätfönstret leder till ett sänkt energiintag vilket resulterar i viktnedgång. Behöver man gå ned i vikt kan alltså periodisk fasta vara ett sätt att förbättra sin hälsa, men ännu har inte forskningen lyckats visat att friska, normalviktiga individer blir mer hälsosamma av att undvika att äta under vissa av dygnets timmar. Det finns många olika sätt att äta på, och så länge man mår bra och får i sig alla näringsämnen spelar det inte så stor roll hur man delar upp sina måltider. De flesta verkar dock må bäst av att äta frukost, lunch, middag och något mellanmål fördelade någorlunda jämnt över dagen, och upptaget av vissa näringsämnen (som protein) gynnas även av detta, men det finns inga rapporter som visar på en ökad risk för sjukdom om man minskar sitt ätfönster genom att tillämpa periodisk fasta.
Texten är skriven av författarna till boken Frisk utan Flum
Maria Ahlsén
Disputerad i fysiologi vid Karolinska Institutet och expert inom hälsa och kost, med en grundexamen i biokemi från Stockholms Universitet.
Jessica Norrbom
Disputerad i fysiologi vid Karolinska Institutet 2008, molekylärbiologi som grundexamen från Stockholms universitet. Hennes avhandling handlade om hur musklerna anpassar sig till träning.
