En ny studie genomförd av forskare vid the University of Alabama i Birmingham är en av de första som studerar sambandet mellan motion och stroke hos ett stort antal män och kvinnor, både svarta och vita, i USA. Forskningsresultaten är publicerade i the American Heart Associations tidskrift Stroke. Studien stöddes av det nationella institutet för neurologiska sjukdomar och stroke i USA, the National Institute of Neurological Disorders and Stroke.
Ville undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet och stroke
I studien har man analyserat data från 27 000 svarta och vita män och kvinnor i åldrarna 45 och uppåt i USA som tidigare har samlats in till the Reasons for Geographic and Racial Differences in Stroke (REGARDS). Syftet med studien var att undersöka förekomsten av självrapporterad fysisk aktivitet och dess samband med att drabbas av stroke.
Stor långsiktig studie som grund
REGARDS är en stor, långsiktig studie som är finansierad av NINDS, the National Institute of Neurological Disorders and Stroke, i syfte att titta på orsakerna som ligger bakom de höga nivåerna av dödlighet orsakat av stroke hos afro-amerikaner och andra som bor i sydöstra USA.
– Epidemiologiska studier så som REGARDS tillhandahåller en betydelsefull möjlighet att utforska ras, miljö, genetik och livsstilsval och se vilken betydelse de har som riskfaktorer för att drabbas av stroke, berättar Claudia Moy som är en av de ansvariga för REGARDS på NINDS.
I REGARDS har över 30 000 deltagare levererat sin sjukdomshistoria över telefon. Forskarna besökte också dem för att samla in hälsovärden, exempelvis body mass index (BMI) och blodtryck. Vid början av studien så frågade forskarna deltagarna hur många gånger i veckan som de brukade utföra någon typ av motion. Därefter kontaktade forskarna studiens deltagare en gång varje halvår för att ta reda på om någon av dem hade drabbats av antingen en stroke eller en mini-stroke, mest känd som en transistorisk ischematisk attack (TIA). För att bekräfta sina svar så granskade forskarna också deltagarnas journaler.
Den nya studien genomfördes på icke tidigare strokepatienter
I den nya studien från University of Alabama där man studerat sambandet mellan motion och stroke fokuserade forskarna på de 27 000 av deltagarna från REGARDS som aldrig hade drabbats av stroke vid studiens inledning och därefter följde man deltagarna i genomsnitt under 5,7 år. Deltagarna blev indelade i olika kategorier, där man antingen beräknades vara inaktiv (ingen träning alls under en vanlig vecka), måttligt aktiv (träning under en till tre gånger per vecka) samt mycket aktiva (träning fler än fyra gånger i veckan).
Lägre risk för stroke bland de som tränar mycket
Resultatet från studien visade att fysisk inaktivitet rapporterades in av 33 procent av studiens deltagare och detta var associerat med en 20-procentig ökad risk för stroke. De som däremot rapporterat in att de tränat minst fyra gånger i veckan var mindre benägna att drabbas av stroke eller en mini-stroke. Bland männen så var det enbart de som tränade fyra gånger i veckan eller mer som hade en lägre risk för att drabbas av stroke. Bland kvinnor däremot var förhållandet mellan stroke och frekvens av fysisk aktivitet inte lika tydligt.
– Den skyddande effekten som kommer av en intensiv fysisk aktivitet kan bero på dess inverkan på de traditionella riskfaktorerna, så som högt blodtryck och diabetes, förklarar Virginia Howard, PhD och professor i epidemiologi vid the University of Alabama. Hon är också en av studiens huvudförfattare.
Att vara inaktiv är en riskfaktor för stroke
En stroke kan uppstå när ett blodkärl inne i hjärnan blir blockerat. Som ett resultat av detta så får de närliggande hjärncellerna inte tillräckligt med syre och andra näringsämnen och därför dör de. Sedan tidigare studier har man identifierat ett antal riskfaktorer för stroke, så som rökning, fetma, högt blodtryck samt att vara inaktiv.
Skillnad när det gäller kön
Forskarna har också analyserat studiens data utifrån kön. Efter att forskarteamet räknat bort andra faktorer, så som ålder, ras, socioekonomiska faktorer (som utbildning och inkomst) samt andra kända riskfaktorer för stroke, så visade resultaten att män som tränade fler än fyra gånger i veckan hade en betydligt lägre risk för stroke än de män som motionerade en till tre gånger i veckan. Däremot fanns inget samband mellan frekvensen av motion och risk för stroke bland kvinnorna som deltog i studien. Men det fanns i alla fall en trend mot en liknande minskning av strokerisk bland dem som tränade en till tre gånger i veckan och fyra gånger eller mer i veckan jämfört med de som var helt inaktiva.
Vad som utgör denna skillnad vet dock inte forskningsteamet.
– Det kan vara relaterat till skillnader i typ, varaktighet och intensitet när det gäller fysisk aktivitet hos män respektive hos kvinnor, säger Virginia Howard. Det kan också bero på skillnader när det gäller uppfattningen om vad som räknas som intensiv fysisk aktivitet och inte.
Studiens resultat bekräftar tidigare resultat
Virginia Howards berättar att studiens resultat bekräftar tidigare forskningsresultat från studier som genomförts endast på bara män eller på bara kvinnor i begränsade geografiska områden. Men genom att använda data ur REGARDS så kunde man i denna studie använda sig av en mycket större och mer diversifierad målgrupp för att visa att regelbunden fysisk aktivitet är förknippad med en lägre risk för att drabbas av stroke.
Stroke kan och bör förebyggas
Vidare tillägger Virginia Howard att stroke är en sjukdom som kan förebyggas och fysisk aktivitet är en av de största modifierbara riskfaktorerna för stroke. Hon säger att detta borde betonas mer under rutinmässiga hälsokontroller hos läkaren tillsammans med en allmän information över de dokumenterade hälsofördelarna som en regelbunden fysisk aktivitet kan ge på andra stroke-riskfaktorer, dit exempelvis högt blodtryck, diabetes och fetma hör. Virginia Howards hoppas att resultaten från studien bör uppmuntra läkare att betona betydelsen av motion när man pratar med sina patienter. Studien visar att män bör försöka träna minst fyra gånger per vecka.
Begränsningar i studien
Studiens begränsningar ligger i att resultaten är baserade på självrapporterade uppskattningar av nivån på fysisk aktivitet och att självrapporterade data inte alltid är en återspegling av sanningen. Dessutom har inte forskarna några data över vilken träning som deltagarna har genomfört, hur länge de har tränat eller hur många träningssessioner de har genomfört. Virginia Howard föreslår därför att framtida studier bör överväga olika sätt för att mäta den fysiska aktiviteten, till exempel genom att använda sig av fler frågor, använda sig av olika apparater, exempelvis accelerometrar eller pulsmätare som kan ge mer objektiva data, samt att samla in information om andra dimensioner av fysisk aktivitet, så som frekvens, intensitet och varaktighet.
Fortsatta insamlingar till REGARDS
REGARDS kommer att fortsätta samla in data för att bedöma riskfaktorer för stroke och leta efter långsiktiga mönster i studiens population. – Alla resultat från denna studie, däribland de nyligen publicerade resultaten från studien av fysisk aktivitet, kommer att hjälpa oss att identifiera potentiella mål för omedelbara insatser likväl som för framtida kliniska studier som syftar till att förebygga stroke och dess konsekvenser, berättar Claudia Moy.
Källa:
McDonnell M N, Hillier S L, Hooker S P, Le A, Howard V J. Physical Activity. Frequency and Risk of Incident Stroke in a National US Study of Blacks and Whites. Stroke, 2013
