Studier visar att 97 procent av alla vuxna amerikaner utför mindre än 30 minuters motion per dag, vilket är den minsta rekommenderade dagliga träningsmängden, enligt nationella riktlinjer. Ny forskning från the University of Missouri visar att vissa genetiska egenskaper kan göra att människor är mer eller mindre benägna att träna och vara fysiskt aktiv. Frank Booth som är professor på the MU College of Veterinary Medicine och hans forskningsassistent Michael Roberts har genomfört en studie där de selektivt avlat fram råttor som uppvisat drag av antingen extrem aktivitet eller extrem lathet. De berättar att dessa råttor visar att genetik kan spela en betydande roll i träningsmotivation, även för människor.
Identifiera orsaken till fetma
– Vi har kunnat påvisa att det är möjligt att vara genetiskt benägen att vara lat, berättar Booth. Detta kan vara ett viktigt steg när det gäller att identifiera ytterligare orsaker till fetma hos människor, särskilt med tanke på de dramatiska ökningarna av barnfetma i USA. Det skulle vara väldigt användbart att kunna veta ifall en person är mer genetiskt benägen till att ha brist på motivation för träning, eftersom det i sin tur också gör honom eller henne mer benägen att bli överviktig på sikt.
Valde frivilligt att springa
I studien, som publicerades i the American Journal of Physiology: Regulatory, Integrative and Comparative Physiology den 3 april 2013, placerade Roberts och Booth råttor i burar som var utrustade med löphjul och därefter mätte de hur mycket respektive råtta frivilligt sprang på sina hjul under en period om sex dagar. Därefter parade forskargruppen de 26 råttorna som sprungit mest i sina hjul med varandra och de 26 råttor som sprungit minst i hjulen med varandra, De upprepade processen under 10 generationer och de fann att stammen med de aktiva råttorna valde att springa tio gånger mer än stammen med de lata råttorna.
Nya undersökningar och utvärderingar
När forskarna hade skapat sina löparråttor och sina soffpotatisråttor, genomförde de också ytterligare studier på råttorna. De studerade exempelvis nivån av mitokondrier i råttornas muskelceller, jämförde kroppskompositionen och genomförde grundliga genetiska utvärderingar genom RNA-sekvensering på respektive råtta.
Genetiska skillnader mellan råttstammarna
– Vi fann mindre skillnader i kroppskomposition och mitokondrinivåer i råttornas muskelceller, men den viktigaste faktor som vi identifierade var de genetiska skillnaderna mellan de två olika stammarna av råttor, berättar Roberts. Av mer än 17 000 olika gener i en del av hjärnan, identifierade vi 36 gener som kan spela en roll när det gäller benägenhet att motivera sig till fysisk aktivitet.
Nu när forskarna har identifierat dessa specifika gener planerar de att fortsätta med sin forskning för att undersöka vilka effekter varje respektive gen har på motivationen att träna.
Frank Booth är professor i Department of Physiology vid the MU School of Medicine likväl som forskningsutredare på the Dalton Cardiovascular Research Center vid MU. I forskningsteamet ingick också Kevin Wells som är biträdande professor i genetik vid the College of Agriculture, Food and Natural Resources Division of Animal Sciences.
