Det har visat sig att en persons fysiska aktiviteter är mer betydelsefulla än personens kroppsvikt när man vill minska riskerna för förtidig död. Om man fortsätter eller till och med ökar sin träningsnivå så minskar man risken att dö en förtidig död på grund av hälsobesvär – även ifall man inte går ner i vikt. Det visar en studie som är publicerad i Journal of the American Heart Association.
Soffpotatisar har större risk att dö förtidig död
Det var forskare från Department of Exercise Science på University of South Carolina Arnold School of Public Health i Colombia som genomförde studien. I studien har hela 14 345 män deltagit. Efter studiens genomförande konstaterade forskarna flertalet intressanta faktorer. Det främsta var att det visade sig att underhållande eller förbättrande av den fysiska aktivitetsnivån var klart associerad med en lägre risk att dö, även efter att man tagit hänsyn till förändringar i BMI (Body Mass Index). Att bli mer vältränad och mer fysiskt aktiv skapade möjlighet till en högre livslängd, medan soffpotatisar hade en större risk för att dö för tidigt på grund av hälsorelaterade sjukdomar. Förändringar när det gällde BMI var däremot inte relaterade till att minska eller öka riskerna för förtidig död. Det visade sig att vid varje ökning av MET (Metabolic Equivalent of Task) fick man en 19 procent mindre risk för hjärtsjukdom och strokerelaterade dödsfall samt en 15 procent lägre risk att dö på grund av någon annan sjukdom.
MET viktigare måttstock än BMI
MET är ett mått som mäter intensiteten av aerobisk träning, speciellt kvoten mellan ämnesomsättningen under en speciell fysisk aktivitet jämfört med ett referensvärde av ämningsomsättningen under vila. BMI är också ett sätt att mäta ohälsan när det gäller relationen mellan vikt och längd. Det räknas ut genom att dividera kroppsvikten med kroppens längd i kvadrat. Ett BMI under 25 räknas som normalvikt eller en hälsosam vikt. Har man ett värde mellan 25 och 30 så räknas man som överviktig, medan ett BMI över 30 räknas som fetma. BMI är dock inte alltid en bra måttstock när det gäller väldigt vältränade personer och personer med mycket muskler, eftersom muskler väger mer än fett, så man behöver inte alltid vara väldigt överviktig för att ha ett högt BMI.
Regelbunden motion bättre än bantning
De nya rönen är goda nyheter för alla de personer som försöker att regelbundet hålla sig fysiskt aktiva, men trots detta inte går ner i vikt. Tidigare har man alltid framhållit att det är viktigt att gå ner i vikt för att kunna minska riskerna för hälsorelaterade sjukdomar och för tidiga dödsfall. De nya rönen visar att det är minst lika viktigt och troligen viktigare att hålla sig någorlunda vältränad och se till att röra på sig regelbundet under hela livet. Håller man sig i form genom regelbunden motion så behöver man inte alls oroa sig för vikten på samma sätt menar de forskare som utfört studien. Regelbunden motion är således viktigare för hälsan än bantning.
Fysisk inaktivitet betydande riskfaktor
Resultaten från studien underströk också betydelsen av fysisk inaktivitet som en riskfaktor för att dö i förtid på grund av hjärtsjukdomar eller stroke. I studien fann forskarna alltså ingen som helst association mellan förändringar av vikten eller förändringar när det gäller kroppssammansättning.
Studien varade i sex år
Deltagarna i studien var män med en medelålder på 44 år. De flesta var vita män och tillhörde antingen medelklass eller överklass. De deltog i en långsiktig och storskalig studie med namnet Aerobic Center Longitudinal Study. Under studien använde sig forskarna av olika löpbandstest för att mäta den fysiska aktiviteten hos deltagarna och det man mätte var deltagarnas maximala METs. Dessutom mättes deltagarnas längd och vikt för att kunna räkna ut deras BMI. Under sex år följde forskarna upp deltagarnas förändringar när det gällde BMI och fysisk aktivitet.
Uppföljning efter 11 år
Efter mer än 11 år gjordes också en uppföljning, då forskarna fastställde de relativa riskerna för att dö bland männen i studien som antingen då hade ökat i vikt, minskat i vikt eller behållit sin gamla vikt under de sex åren de deltagit i studien. Forskarna tog också hänsyn till andra faktorer som kunde påverka resultatet, som förändringar i BMI, ålder, den aktivitetsnivå deltagarna låg på när de påbörjade deltagandet i studien, sjukdomshistoria när det gällde deltagarna, deras familjemedlemmars sjukdomshistorik när det gällde bland annat hjärtsjukdomar, föreändringar när det gällde medicinska sjukdomstillstånd som diabetes och högt blodtryck samt förändringar i livsstilsfaktorer, som rökning och fysisk aktivitet.
Resultaten tveksamma när det gäller kraftigt överviktiga personer
Det som forskarna håller för troligt är att förklaringen till de oväntade resultaten är att omkring 90 procent av de män som deltog i studien antingen hade normalvikt eller var överviktiga när de påbörjade deltagandet i studien. När det gäller kraftigt överviktiga eller feta personer så påverkar förändringar i BMI säkerligen mer när det gäller förändringar i risken att dö en förtidig död. Därför hävdar forskarna att resultaten kanske skulle bli annorlunda om studien hade utförts på feta personer. Forskarna menar också att det finns en annan osäkerhetsfaktor. Eftersom studien mestadels genomfördes på vita medel- och överklass män så vet man inte om resultaten direkt är överförbara på andra målgrupper. Troligen skulle kvinnor ha liknande resultat som männen som deltagit i studien, liksom deltagare från andra etniska grupper och socioekonomiska grupper, men helt säker kan man aldrig vara.
Källa:
Co-authors are: Xuemei Sui, M.D., M.P.H.; Enrique G. Artero, Ph.D.; I-Min Lee, M.B.B.S., M.P.H., Sc.D.; Timothy S. Church, M.D., Ph.D.; Paul A. McAuley, Ph.D.; Fatima C. Stanford, M.D., M.P.H.; Harold W. Kohl, III, Ph.D., M.S.P.H.; and Steven N. Blair, P.E.D. American Heart Association
