Motion hjälper hjärnan att bli mer motståndskraftig mot stress

Fysisk motion reorganiserar den mänskliga hjärnan så att den svarar bättre på stress och hjärnfunktionen blir också mindre benägen att påverkas av stress och ångest. Detta har forskare från Princeton University konstaterat och de rapporterar in sina forskningsresultat till the Journal of Neuroscience.

Fysiskt aktiva möss hanterar ångest bättre än inaktiva

Under ett djurförsök med möss har forskargruppen upptäckt att hos de möss som är mycket fysiskt aktiva och som exponeras för en stressfaktor, i detta fall kallt vatten, blir de nervceller i hjärnan som stänger av spänningen i ventrala hippocampus betydligt mer aktiva. Ventrala hippocampus är ett område i hjärnan som reglerar ångest.

Löser inkonsekvens i forskningen

Den nya studien kanske också ger lösningen på den inkonsekvens i forskning som har funnits angående vilken effekt som motion har på hjärnan – nämligen den att fysisk aktivitet sänker ångest medan den vid samma tid stimulerar tillväxten av nya nervceller i ventrala hippocampus. Motion borde, i teorin, leda till mer ångest – inte mindre, eftersom det vanligtvis är så att unga nervceller är mer lättretliga än de äldre nervcellerna. Men den nya studien visar att fysisk aktivitet också förbättrar mekanismerna som stoppar nervcellerna från att förbrännas.

Bättre förståelse för ångestsjukdomar

Studiens huvudförfattare Elizabeth Gould förklarar att den effekt som fysisk träning kan ha på ventrala hippocampus inte har undersökts särskilt djupgående tidigare. Men i denna studie lyckades forskningsteamet separera de livskraftiga hjärncellerna och de regioner som spelar en nyckelroll i reglering av ångest. De tror att deras upptäckter kommer att kunna hjälpa forskare att bättre förstå och behandla ångestsjukdomar.

Mössen delades in i två grupper

Under studien så delade man in mössen i två olika grupper, dels en grupp som man kallade för ”den aktiva gruppen” och där alla möss hade fri tillgång till ett motionshjul, och dels en grupp som kallades för ”den inaktiva gruppen” där det inte fanns något motionshjul. Möss älskar att springa. Ger man dem ett hjul så kan de springa upp till fyra kilometer per natt! Sex veckor efter studiens början utsattes mössen för kallt vatten under korta perioder. Nästan direkt efter att de blivit exponerade för det kalla vattnet, alltså stressfaktorn, så agerade hjärnorna hos de aktiva mössen och de inaktiva mössen helt olika. Hos mössen i den inaktiva gruppen så triggade det kalla vattnet igång en ökning i de omedelbara tidiga generna, det vill säga kortlivade gener som slås på snabbt efter att en nervcell förbränns. Hos mössen i den aktiva gruppen var dessa gener inte alls aktiverade, vilket tyder på att deras nervceller inte omedelbart blev väldigt uppstressade som svar på stressfaktorn.

Frigjorde mer GABA

Hjärnan hos en aktiv mus visade alla tecken på att kunna styra sin reaktion och omfattningen av reaktionen utifrån rådande omständigheter, men denna förmåga observerades inte i hjärnan hos de inaktiva mössen. Hämmande nervceller, vilka är kända för att hålla de uppstressade nervcellerna i schack, blev mycket mer aktiva. Dessutom, de nervceller som fanns i hjärnan hos de aktiva mössen, frigjorde mer GABA (gamma-amino-smörsyra), vilket är en signalsubstans som lugnar ner stressade och spända nervceller. Det fanns större mängd av det protein som paketerar GABA i vesiklar, för utsättning i synapsen hos de aktiva mössen. När forskarna blockerade GABA-receptorn som sänker aktiviteten på nervcellerna i ventrala hippocampus, avslutades den ångestdämpande effekten av fysisk träning.

Hjärnan är förvånansvärt anpassningsbar

Ur ett evolutionärt perspektiv visar också studien att hjärnan kan vara förvånansvärt anpassningsbar, genom att den skräddarsyr sina egna processer för att passa in i den omgivning och livsstil som en speciell individ har. Till exempel kan mindre fysiskt aktiva personer dra nytta av en högre benägenhet att drabbas av ett ångestbeteende. Elizabeth Gould berättar att ångest ju ofta yttrar sig i ett undvikande beteende och genom att undvika potentiellt farliga situationer så ökar man sannolikheten för överlevnad, särskilt för de personer som då inte är lika benägna att klara sig i en ”fly eller fäkta”-situation. Professor Elizabeth Gould säger också att genom att förstå hur hjärnan hanterar och reglerar ångestbeteenden så ger de oss potentiella ledtrådar om hur man kan hjälpa personer som lider av ångest. Det kan också berätta för oss lite grann om hur hjärnan modifierar om sig själv för att återkoppla optimalt till sin egen miljö.

Träning förbättrar ångesthantering även om den är framtvingad

I en sammanfattning i den vetenskapliga tidskriften skriver forskarna sin slutsats, nämligen att tillsammans visar dessa resultat att löpning förbättrar ångestreglering genom att engagera lokala hämmande mekanismer i ventrala hippocampos. Därför kan fysisk träning, även när motionen är framtvingad, minska både ångest och depressiva symptom.

Tidigare studier har varit inne på samma slutsats

Fysisk aktivitet och motion hjälper alltså till att lindra symptomen vid ångest och depression. Detta oavsett om man tränar för att man vill eller för att man måste. Detta har även forskare från the University of Colorado, Boulder, konstaterat. De publicerade en studie i februarinumret av the European Journal of Neurosiences. Författarna förklarar att tidigare studier har visat hur motion kan hjälpa till att skydda mot stressrelaterade problem. Dock har ingen tidigare undersökt effekten som påtvingad motion kan ha på ångest. Exempel på påtvingad träning kan ses bland elever i skolan, värnpliktiga och hos elitidrottare.  Studiens huvudförfattare Greenwood funderade över ifall träningen är påtvingad, kommer den då ändå att generera psykiska hälsofördelar? Det är uppenbart att även påtvingad motion fortfarande kommer att generera fysiska hälsofördelar, men frågan är alltså om den även kommer att ge positiva effekter på exempelvis ångest och depression?

Kan dra nytta av hälsofördelar även vid påtvingad motion

Forskarna skapade ett djurförsök där de använde sig av råttor. De delades in i två grupper, aktiva och inaktiva råttor. Den aktiva gruppen delades därefter in i två grupper, där den ena gruppen fick springa i sitt motionshjul när de än ville och den andra gruppen tvingades springa på ett mekaniskt hjul som slogs på vid olika tillfällen och olika hastigheter. Råttorna i de båda grupperna utförde dock lika mycket motion totalt sett. Sex veckor senare exponerades råttorna för en stressfaktor och därefter testades deras ångestnivåer dagen därpå. Forskarna upptäckte då att oavsett ifall råttorna blivit påtvingade den fysiska motionen eller om de genomförde den frivilligt så var de fysiskt aktiva råttorna i båda grupperna lika skyddade mot ångestrelaterad stress och avsevärt bättre skyddade än de inaktiva råttorna. Greenwood berättar att slutsatsen är att även de människor som upplever motion som påtvingad, inklusive exempelvis de personer som känner att de måste motionera för hälsans skull trots fast man inte tycker om det, kan dra nytta av de hälsofördelar som man får av motion, inklusive de psykiska fördelarna i form av minskad ångest och depression.

En brittisk studie har också visat att regelbunden intensiv fysisk träning skyddade män från ångest och depression i många år efter att de slutat träna.

Download our App Mygreatness

You'll be able to track your workouts, nail your nutrition plan, stock up on supps, and get fit on the go.

Relaterade Artiklar