Styrkecoachen och träningsgurun Charles Poliquin är en av de största namnen inom träningsbranschen idag. Under ett besök i Stockholm passade Muscles på att träffa Charles för att snacka träning, CrossFit och varför vi i Sverige är så dåliga på idrott.
Charles Poliquin är en i grunden kanadensisk styrkecoach numera verksam i USA som gjort sig ett namn inom den internationella träningsbranschen genom bland annat en stor samling böcker och artiklar.
Utöver det har han tränat flera OS-medaljörer och även tagit fram utbildningar för styrkecoacher och personliga tränare.
I Sverige är han förmodligen mest känd för att ha populariserat styrketräningsupplägget German Volume Training och det inte helt okontroversella utbildningskonceptet Biosignature.
Under ett seminarium i Stockholm tillsammans med tyngdlyftaren Dmitry Klokov passade Muscles på att boka in en intervju.
Du har ju en minst sagt välfylld resumé. Vad i din karriär är du mest stolt över?
– Utan tvekan att få träna kulstötaren Adam Nelson inför OS i Aten 2004. Vi tränade i drygt 3 år och han tog hem en guldmedalj!
Du har arbetat inom träningsbranschen i nästan 40 år, hur tycker du branschen har förändrats under den tiden?
-Först och främst att Styrkecoacher och tränare (i USA) tjänar mer idag. Man värderas efter hur mycket folk är villiga att betala för dina tjänster.
Jag var faktiskt först i Kanada att få betalt för mitt arbete som styrkecoach, som inte ens existerade som yrkestitel på den tiden. Jag fick vad jag minns runt 800 dollar för att träna ett idrottslag ett helt år, idag får man det betalt per träningstillfälle.
Vi har ju en träningsboom även här i Sverige, du har säkert märkt det?
-Ja, men Sverige ligger ungefär 20 år efter USA inom idrottsträning. Ni har er bra ekonomi och en bra genpool men resultaten speglas inte av det på grund av en brist på utbildade tränare.
När jag var liten fick vi alltid skit av vår lärare som alltid jämförde oss med svenskarna. Då hade 40-åriga kanadensare samma fysiska status som en 60-årig svensk men idag är skillnaden mycket mindre.
Ni är bra i vissa sporter, till exempel handboll. Men där är ni bara bra på grund av den där killen från Halmstad (Bengt Johansson, reds anm.) som är en väldigt bra naturlig ledare.
Med sina ledaregenskaper, hade han fått rätt resurser så hade ni förblivit obesegrade. Jag har faktiskt bett att få träffa honom över en lunch då jag alltid försöker lära mig av de bästa inom alla olika områden.
Fortsätter vi exemplen så har vi simning där ni också många lovande talanger men samtidigt rätt dåliga resultat.
Okej, om vi lämnar idrotten ett tag, hur har träningen bland vanliga motionärer förändrats över din tid i branschen?
-Den har förbättrats en hel del. Det största problemet är internet. Enligt mig så är internet det bästa men samtidigt det värsta som hänt träningsbranschen.
Det finns så mycket information där ute, både bra och dålig. och gör att det råder en stor förvirring där ute och det märker jag bland annat på frågorna jag får via min hemsida.
En annan nackdel med internet är att det finns folk där ute som verkligen vill hamna i rampljuset och går till ytterligheter för att hamna där. De får också lätt en stor följarskara av folk som kanske inte vet bättre. Som tur är brukar dessa följarskaror ofta bli rätt kortlivade.
Vi på Muscles håller med, och vår åsikt är att det är tränarbranschens ansvar framförallt i onlinemedia att inte bara skapa ny information utan också hjälpa till att sålla fram bra information som redan finns.
-Jag håller med ett tusen procent!
En av de största förändringarna inom träning på senare tid är definitivt Crossfit. Hur har du märkt av det inom din verksamhet?
-Folk verkar ha uppfattningen att jag är emot Crossfit, men jag är faktiskt FÖR Crossfit. Det jag är emot är bullshit-crossfit.
Systemet i sig har goda intentioner och folk som kommer till ett crossfit-gym är också mer motiverade än någon som går på t ex Sats.
Problemet är att WOD:en, workout of the day, är idiotiskt som koncept. Det finns ett ungerskt ordspråk som lyder ungefär ”har du bara en ända kan du inte sitta på två hästar”. Så en stor del av Crossfits metodik är felaktig.
Och sen när man tränar inför till exempel Crossfit Games så ger man sig in i en periodiserad träning som vilken annan idrottare som helst, men utåt uppger de att de bara har kört WoD:ar. Som då är en lögn.
Men mitt största problem med Crossfit är att de inte har någon form av ortopediskt anpassningssysystem. Många människor idag har dålig hållning efter för mycket tid framför datorn men det adresserar man inte utan alla tvingas istället träna på samma sätt enligt ett ”cookie-cutter”-upplägg.
En lösning hade varit att de hade någon form av obligatoriskt träningsupplägg för strukturell balans i 12 veckor innan de fick lov börja med Crossfit-träningen.
Men överlag tränar man bättre på skandinaviska boxar än i amerikanska. Om jag fick rangordna kvaliteten på träningen på boxar i olika länder skulle skandinavien få 7,5 och USA en 4:a.
Men USA har ju såpass mycket större antal utövare och en helt annan idrottsbakgrund i och med den idrottsträning som bedrivs på gymnasie- och collegenivå, så top-procenten kommer ju ändå från USA?
-Nej men det har ingenting att göra med kvaliteten på individuella crossfit-boxar. Antal och kvalitet är två helt olika saker
Okej, om vi går vidare. Vi har ju varit inne på konceptet ”strukturell balans” som du också är känd för. Vill du berätta mer om det?
-Vi tog konceptet med hur stark man bör vara i olika övnignar i förhållande till varandra från tyngdlyftningen. Deras siffror gällde ju mest benövningar men vi applicerade det även på överkroppen, och jag tog dessutom fram beräkningar för fler övningar.
Målet var ju att få fram vad de gemensamma faktorerna var hos idrottare som tränade mycket styrketräning och sällan eller aldrig var skadade. Och vad vi fick fram var siffror som till exempel styrkeförhållandet mellan nedre trapsen och hur mycket man tog i bänkpress, eller mellan utåttrotation i axeln och pull-ups.
Så idrottare som aldrig eller sällan hade problem med axlarna hade ett visst styrkeförhållande mellan vissa övningar. Och även om målet var att få fram underlägg för skadeförebyggande träning så visade det sig också med tiden att de som hade minst skador också var de som presterade bäst.
Hur länge har du använt det här konceptet och har siffrorna förändrats något över tiden?
– Jag presenterade själva systemet 1991 men jag har använt det sedan 1982. Själva siffrorna har inte förändrats men den största förändringen har varit att vi kunnat få fram bättre ratios beroende på olika idrotter, så den sport-specifika datan har förändrats.
Men muskler är muskler oavsett om du är sprinter eller längdhoppare.
Vad är ditt bästa tips för någon som ska börja styrketräna?
-”If you fail to plan you plan to fail”. Man kan inte vara en “vindflöjel” när man tränar och ändra sin träningsfilosofi efter åt vilket håll vinden blåser. Man måste ha ett mål och planera baklänges efter det.
Som styrkecoach, tycker du styrka är den viktigaste egenskapen eller ska man fokusera på alla egenskaper lika mycket?
-Det finns ett ordspråk på tyska som kan övesättas till ”styrka är modern till alla fysiska kvaliteter”. Ska jag till exempel resa mig ur den här stolen behövs ett visst minimum av styrka, inte ett visst minimum av uthållighet.
Det man däremot behöver skilja på är optimal styrka och maximal styrka. Optimal är inte lika med maximal. Enda gången maxstyrka är optimallt är om du är tyngdlyftare.
Om VD:n för Ericson kommer ner och vill träna är kanske 1,5 gånger kroppsvikten tillräcklig styrka att satsa på, men han kommer inte bli uttagen till bob-laget med de siffrorna.
Tack så mycket för att du ville vara med, Charles!
– Tack själv.
